Mycket kortfattad Textilhistoria

Innan du börjar sy din dräkt, så tänk igenom vilken äkthetsnivå du vill att din dräkt ska/behöver ligga på.

Medeltidsdräkter sys av många anledningar. Alltifrån de som bara vill ha något OK att ta på sig under en festivalhelg med familjen, och upp till 100%-iga rekonstruktioner där man helst ska utnyttja DNA-teknik för att återskapa de medeltida fårraserna för att få rätt ylle till dräkten.

Mönster från Sophias Ateljé är till för dräkter i den första hälften av skalan. För den andra delen bör du komplettera med fler böcker och råd av expertis inom historiska sällskap.

Det bör också tilläggas att våra mönster inte endast gäller svenska dräkter, utan är mer allmänt europeiska.

Om du vill vara helt 100% säker på att din dräkt blir tidsriktig och godkänd av de strängaste kritiker, bör du läsa Eva Anderssons avhandling: "Kläderna och människan i medeltidens Sverige och Norge".

Mycket kortfattad textilhistoria.

(Vad man använde och inte använde på medeltiden.)

Material:

Lin, Linne: Basmaterial som främst användes till de undre plaggen och huvudbonader. Linne är svårt att växtfärga och var därför nästan alltid naturvitt eller solblekt.

Ull, ylle: Det mest använda materialet.  Man vävde allt från gasvävstunna (Jodå, det går! Med fin långhårig ull.) till tjocka filtade vadmalstyger. Ull finns naturligt i nästan hela skalan från vitt till svart, samt en del brunt. Det är lätt att växtfärga med de flesta färger.

Silke, siden: Fanns, men det var mycket dyrt och användes därför bara av de rika. Siden är lätt att växtfärga till de flesta färger utom svart.

Läder, skinn och mocka: Mycket vanligt komplement till tyg, särskilt i arbetskläder. Päls var däremot ganska dyrt och mest för rikare folk.

Färger:

De enda textilfärger som fanns på medeltiden var materialens egna, växtfärger (inkl. animaliska) och enstaka metallsalter.

De vanligaste var ungefär samma som de färger kryddor har, samt jordfärger. Klart blått och rött var mycket dyrbara. En blågrön färg av vejde och en gulrödare av krapp var något överkomligare, så även den lila från tuschlavar s.k. orselj.

Vävsätt:

(= tygsort)

För vanligt folk: Vanliga, ”släta” vävar som hos lakan, gamla linnedukar och bordsdukar. Tyger med lite uppruggad, ”filtig” yta. Tyg som är enfärgade eller med enklare invävda mönster t. ex. randigt och rutigt.

För rikt folk: Finare varianter av ovanstående, samt även brokadvävda (konstfullt invävda mönster) tyger, ”sidenblanka” tyger och sammet (fast inte förrän efter 1300-talet).

Hemvävda tyger var oftast högst 50 - 70 cm breda. (Att handväva bredare i en enkel vävstol är mycket jobbigt!) Bodde man i en stad eller kom till någon större handelsplats kunde man få tag i bredare tyger från någon av vävarskråens väverier. Eftersom allt var handspunnet och handvävt, så använde man allt tygmaximalt, även spill. så kläderna bestod ofta av många småbitar, och hade många sömmar.

Dekorationer:

Band och broderier var vanligast. Banden var oftast ”platta”, enkla och raka i kanterna. Broderierna var så fina som man kunde och hade tid till.

Knappar fanns. Ofta enkla av trä, ben, tenn, brons eller tygklädda.

Spännen och broscher användes både för att hålla ihop och som prydnad på dräkten.

Snörningar var ett vanligt sätt att få ihop saker.

Man sydde dessutom på pärlor av olika slag, små ornamenterade metallbleck och andra liknande prydnader på dräkten.

Dessa saker fanns inte på medeltiden:

- Moderna syntetmaterial, tyll och tyger i neonfärger.

- ”Töjbara” tyger av typen jersey och T-shirt-tyger.

- Blixtlås och andra moderna sytillbehör.

- Spetsar. Dessa kom först på 1500-talet.

Omtvistade saker.

(= Saker du bör undvika om du slippa diskussioner med dräktfundamentalister.)

Öljetter. Man har hittat öljetter från medeltiden vid utgrävningar t.ex. i London. Dessutom finns de avbildade. Så de fanns, men satt antagligen mest på lädersaker som bälten o.dyl. Sy istället runt hålen så är du på den säkra sidan.

Nitar. Samma sak här. Museum of Londons kataloger har sida upp och sida ner av dokumenterade nitfynd i olika former från 1100 - 1400, mest i lädersaker, men många förnekar fortfarande att de användes.

Stickade saker. Man kände till stickning redan på 1300-talet och den finns dokumenterad på bild. Men den var ända fram till 1600-talet endast en slags exklusiv hobby för biskopar och rika adelsmän. Efter 1600 blev den mer allmän. Använd s.k. nålbindning istället.

Det viktigaste när du gör din dräkt är att den ser (och känns) medeltida ut, så använd i första hand tyger med rätt färg och struktur. Oftast syns det inte om det är lite syntet i yllet eller om du har bomull med linnestruktur. Dock inte för grov linnestruktur med så där väldigt ojämna trådar.

När det gäller tyg så är ju en del av det som var vanligt förr dyrt idag, och tvärtom också.

Till sist:

Tvätta alla tyger innan du börjar sy. Då krymper de inte ”olika mycket” sedan och du slipper att dom färgar av sig på varandra.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vill du läsa mer om medeltida kläder, vilka modeller, färger, tyger och material som fanns, så finns det nuförtiden mängder av information på Internet.

Ett bra ställe att börja leta på är Medeltidsveckan på Gotlands hemsida: www.medeltidsveckan.se

Där finns det artiklar och länkar till det mesta du vill veta.

Ett annat bra ställe att hitta dräktlitteratur på är museibutiker.

Vidare kan man hitta dräktmodeller genom att se i konsthistoriska böcker på bilder av statyer och målningar.